Drömmarnas Uganda - Afrikas pärla

Anne Lindblad Silfverswärd medverkade på vår resa till Uganda (10 dagar) i juni 2025. Här är hennes berättelse.

Flygresan från Adis Ababa är kort och märkligt vacker. Resliga bergskedjor, sjöar och vattendrag far förbi och inom två timmar är vi framme i Entebbe. Vid flygplatsen förkunnas stolt att nu har vi landat i Afrikas pärla där naturen visar ett överdåd som är få andra länder i Afrika förunnat.

En stilig chaufför med stor namnskylt väntar utanför entrén och en halvtimme senare ser jag Victoriasjön skymta nedanför det lilla vita hotellet i kolonialstil, som lyckas se både anspråkslöst och lyxigt ut. Poolen i form av ett ostron har kristallklart vatten och skugga skapas av både palmer och vasstak, något vi kommer att se i många former och storlek under resans gång. Vi är framme!

Efter en god natts sömn åker vi in till Kampala. Resan företas med den safaribil med engelsktalande (förstås) chaufför vi har tillgång till hela veckan och som snart blir vårt andra hem. Kampala är förvånansvärt överblickbart och vår kunniga guide förklarar att staden liksom Rom är byggd på 7 kullar. På nästan varje kulle finns en helgedom för någon av alla de religioner som utövas. Det myllrar av människor och boda bodas, det inhemska ordet för motorcyklar, men trafiken är överblickbar och inte så hetsig som man först tror. Överallt försöker man sälja varor, allt från toalettpapper till klänningar, till oss i bilarna men artigheten vid ett nej tack är slående.

Nu ser vi det överflöd av frukt, potatis och fisk som verkar finnas överallt och nere på den lokala fiskmarknaden vid Victoriasjön pågår auktionen för fullt. Vi äter fisk med händerna på ugandiskt vis, svårt i början men strax känns det naturligt. Alla grönsaker och frukter är större och saftigare än vad jag kan påminna mig från andra ställen. Jag börjar förstå innebörden av vad Afrikas pärla betyder för folket här!

Efter denna visit i civilisationens Kampala väntar landsbygden. Raka vägar med långsam trafik, många boda bodas på vägens breda sidremsor och överallt människor utmed vägrenen, ofta hand i hand och ofta barn på väg till eller från skolan. Massor av fruktstånd passeras och vår chaufför köper ananas åt oss inför vårt nästa stopp. Toaletter finns när vi önskar det och förvånansvärt nog har alla toaletter vi besöker både rinnande kallt vatten och tvål. Vatten att dricka och air condition finns efter behov och landsbygden far förbi oss i maklig takt. Det tar tid men vi ser så mycket!

Vi är på väg till nationalparken i norr, den som alla vi möter säger är den bästa med flest djur och störst chans att se "the big five". När vi kommer fram fnittrar vi lite åt den pampiga portalen över vägen, som ser ut som entrén till Jurassic Park. Många utländska besökare, många med barn och formaliteterna gäller för alla innan vi får köra vidare. Det är flera mil kvar till första stoppet hos schimpanserna i regnskogen innan savannen väntar på andra sidan Nilen.

Vi stannar tre nätter i parken och det vi upplever från arla morgon till sen kväll är värt en helt egen berättelse. Det som slår mig allra mest är hur flocken, oavsett om det är giraffer, flodhästar eller elefanter, håller ihop och rör sig över savannen där ungarna är allas ansvar. De enda vi ser en och en är lejon som rör sig långsamt fram i gräset eller ligger nonchalant vilande uppe i trädkronorna. Vår ranger, parkens obligatorisk guide i bilen utöver vår chaufför, berättar allt vi vill veta och spanar efter de bästa vägarna där det finns mest att se.

Men allt underbart har ett slut och på vägen tillbaka besöker vi en av Ugandas stora märkvärdigheter - en park ägnad helt åt uppfödning av noshörningar, vilka för drygt 20 år sedan var i princip utrotade. Varje flock vaktas av beväpnade rangers dygnet runt, året runt mot tjuvskytte. Vid vårt besök hade de ansvar för 48 djur och hoppades inom något år kunna förmedla några av dem till de stora nationalparkerna för fortsatt fortplantning under bevakning ute i det fria.

Detta blev för mig resans höjdpunkt! Vi rörde oss med hjälp av vår ranger sakta in bland buskar och träd och kom under vårt timslånga besök så nära tre olika flockar att vi hörde dem andas. Förmånen att få se dessa magnifika varelser långsamt och malande äta gräs, lägga sig att sova och vakta sina ungar känns helt overklig. Vi trampade nästan i bajs stort som ett däck i omkrets och vår ranger berättade att hannarna använder det för att markera revir. Märkligt nog såg det nästan ut som rent gräs, det som kom ut ur dessa stora pansarkryssare till urtidsdjur.

Efter en lugn resa ned mot Entebbe igen delade vi på oss och jag åkte hem med hjärtat fullt av glädje över ett bördigt land, över ett folk som kan tala fritt om behovet av fortsatt utveckling, lägre korruption och om tacksamheten över att landet varit säkert i så många årtionden. Det finns en stark framtidstro hos folket som bor här i Uganda, Afrikas vackra, bördiga och sköna pärla. På flyget hem insåg jag också hur låga förväntningar jag hade haft på att möta den drivkraft och framtidstro som fanns överallt, trots svårigheten att få ett fast jobb och tjäna pengar till något mer än det mest dagliga.

Så jag avslutar med en önskan - besök detta vackra land med dess behagliga temperatur och prata med så många du kan. Du kommer att lära dig så mycket när du reser på detta sätt, där du möter långt många fler som bor i landet än utländska turister.

Ha en fin resa!

Vänligen

Anne Lindblad Silfverswärd